Dagen inleddes med ett besök på respektive parti där också lunch serverades.

Efter lunchen höll Elin Agdestein (h) från Utrikes och försvarskommitten ett föredrag med titeln ”Försvar i förändring”.

Några punkter i hennes anförande:

  1. Nya säkerhetspolitiska utfordringar. Ryssland vill vara en ”game player”. Ändringen i politiken började i Georgien, sedan Krim och Ukraina. Mycket överraskande i Syrien. Ryssland har två aktiva brigader av tre placerade i norr.
  2. Nato engagerar sig alltmer i Baltikum. De ryska marinbaserna i nord är moderniserade.
  3. Det internationella terrorhotet. IS etc. Norge har 120 + 60 personer i Irak.
  4. Migrationen en ny säkerhetspolitisk faktor.
  5. Nato är mycket betydelsefullt för Norges försvars och säkerhetspolitik genom det kollektiva försvaret och den gemensamma krishanteringen som skapar kollektiv säkerhet.
  6. USA den viktigaste allierade. Lagrar materiel för hel brigad i mellersta Norge. USA står för 72 % av Natos kostnader och har 25 % av världens BNP.
  7. Norge har ett fackmiltärt råd som ger underlag till en långtidsplan.
  8. Proposition nu till våren med behandling under hösten.
    Några frågeställningar med svensk relevans som diskuterades: Försvaret saknar reaktionsmöjligheter och uthållighet. Långsiktigt mål förförsvaret. 2 % av BNP före 2024.
    För närvarande kostar det norska försvaret något mera än det svenska, 49 miljarder kronor mot 48 miljarder.
    Bemanningen är marginell och utrustningen räcker ändå inte fullt ut till en brigad. Det ger liten uthållighet. Kraftsamling måste ske till baserna och försvar utanför läggs ner. Fortsatt tuffa prioriteringar. Anskaffningen av F35 ökar naturligtvis utgifterna. De kostar 80 miljarder kronor och prioriteras. De första träningsflygen anlände 2015.  Joint Strike Missales placeras i Kongsberg. En flygtimme med F35 kostar 300.000 kronor.  Forsvårande faktorer: oljepriset 25 % av högsta nivån och migrationen kostar minst 10 miljarder årligen. Allt detta påverkar budgetutrymmet negativt.

Årsmötet

Föreningen har 314 medlemmar och det var över 80 närvarande. Omslutningen 2015 var nästan 208.000 kronor.   Efter årsmötet där alla utom kassören omvaldes höll två journalister,Kjetil B. Alstadheim från Dagens Näringsliv och Arne Strand från Dagsavisen anförande på temat: ”Stortinget och partierna-observasjoner fra pressebenken”.

Arne Strand som började redan 1969 i Stortinget tyckte att allt blivit så byråkratiserat. Inga referat från Stortinget och dess debatter, möjligen i någon landsortstidning. Norges största tidning Aftenposten hade tidigare 20 medarbetare som sysslade med politik, men nu är det bara 6. Det är lika många kvinnor som män bland journalisterna. Inte så förr. Journalisterna är numera välutbildade, men är historielösa och skriver lite. Dessutom har tidningarna blivit alltför lika varandra. Tyvärr jagar journalisterna i flock och det är ingen som stöder regeringen. Avpolitiseringen har gått för långt enligt honom. Men arbetstiderna har blivit normala. Förr sena kvällar och restaurangbesök. Inga kontakter mellan politiker och journalister. Speciellt regeringen finns bakom en mur. Politikerna färglösa och numera saknas det original som kunde ta ut svängarna i politiken. Stortinget är ingen producerande bedrift eller verksamhet. Det är en politisk miljö sade en tidigare kristdemokratisk statsminister en gång. Numera är det en producerande miljö.

Medierna har pressat politikerna tillbaka. Det finns ett stort behov av bakgrundsdiskussioner som inte längre är möjliga. Ansvariga politiker litar inte på att uppgifter som lämnas ”off the record” inte publiceras. Journalister har missbrukat förtroendet alltför ofta.

Det tar tid att bli en bra politisk journalist. Den snabba omflyttningen av journalister är ett hot mot kvaliteten. Ekonomisk press är ytterligare ett hot. Risken är stor att innan man löst frågan om hur man skall ta betalt för den digitala journalistiken kommer kanske den seriösa journalistiken att dö.

Kjetil B. Alstadheim kryddade sitt anförande med många lokala skämt. Han ansåg att kopieringsmaskinen är det viktigaste verktyget för journalister i Stortinget. Själv föredrog han kanelbullarna och kaffet för då kunde man ”höra” information. Han hade under ett helt år följt frågestunden och noterat de språkliga och förändringarna.

Vissa ord blir populära och hänger kvar. Exempelvis ”möjlighetsrummet” som under året blev lika populärt som vattensäng på åttiotalet.

Dagen avslutades som alltid med en god middag på sjätte våningen.

De nordiska gästerna Christian Mejdahl från Danmark, Ola Norrback från Finland samt undertecknad från Sverige höll i nämnd ordning hälsningsanföranaden och till slut fick jag tacka för inbjudan och maten med några historier.

 

Rune Rydén

ordförande