Redan på måndagskvällen var de nordiska gästerna, Erik Dalheim från Norge och Karl-Göran Eriksson från Åland samt undertecknad inbjudna tillsammans med den finska veteranförenings presidium av riksdagens förvaltningsdirektör Pertti Rauhio på en utsökt middag på restaurang Werner.
Tisdagen inleddes med en guidad visning av presidentens slott. Imponerande vackert i vitt och guld.
Den kände arkitekten Carl Ludwig Engel korrigerade ritningarna för byggnaden som ursprungligen byggdes år 1820 som en köpmansgård enligt Pehr Granstedts ritningar. I den tre våningar höga byggnaden i empirestil finns republikens presidents arbets- och representationslokaler samt kansli. Slottet var staschefens enda tjänstebostad i Helsingfors tills Amos Andersson donerade Ekudden till sommarbostad för presidenten. Urho Kekkonen som valdes till president 1956 flyttade ut till Ekudden och bodde där till sin död 1986. Numera är Ekudden ett museum. Republikens presidents nuvarande tjänstebostad Talludden färdigställdes 1993. Sedan dess har presidenterna bott där.
Årsmötet ägde rum som vanligt i Auditoriet i riksdagshuset. Mötet öppnades av Markus Aaltonen med några personliga reflektioner. För tiotals år sedan roades vi av att dåvarande presidenten Kekkonen hade centimeterhöga bokstäver i sina tal. Vi roas inte längre av det, sade han.
Han berättade också att han läst en bok med titeln Kansakunta murrokessa (Ett folk i förändring), som handlade om Finland 1918 skriven av Olavi Ketonen. Varför hade Finland tiotusentals människor i läger utan dom och utan mat? En på alla sätt bra bok, mångsidigt skriven 1983. När jag läst boken, sade han, beslöt jag att ringa Heikki Ylikangas och fråga hur det kommer sig att det finns en så bra bok utan att vi noterat den. Ylikangas skrev ju själv en berömd bok om lägren i Finland.
Förra året var temat var temat för årsmötet Finland 100 år. Karin Eriksson höll föredrag, som jag refererade i styrelsen.
Jag talade för de nordiska gästerna och tackade för inbjudan samt i egenskap av ordförande hälsade Finland välkommen som snart fullvärdig medlem i organisationen Former Parliamentarians of European Parliaments of the Council of Europé, förkortat FP-AP.
Årsmötesförhandlingarna innebar inga förändringar. Alla omvaldes. I stället informerades om försök till kontakter med Estland som hittills inte lyckats men förhoppningen ställs i stället till FP-AP, och medlemskapet där. Medlemsavgiften betalas i framtiden av Sitra (en fond). Under de två inledande åren är det ingen avgift och 2019 blir Finland fullvärdig medlem. Ansökan har lämnats till FP-AP.
Tillsamman med Sverige och Norge och svensk ordförande kan vi blida en ”Nordisk union”, men vi följer Finlands utrikespolitiska linje.
Finland har ett demokratiprojekt som startade när landet fyllde 100 år. Veteranerna erbjuder sin kunskap till skolor och föreningar. Mottagandet kunde varit bättre. Ledamöterna borde själva ta kontakter i större utsträckning. De som varit ute i skolorna har varit nöjda och blivit bra mottagna.
En 96-årig krigsveteran- en imponerande gestalt med eldgaffel i ryggen och med tordönstämma- vädjade om stöd till de gamla krigsveteranerna. Staten bidrar med pengar, men hur är det med fördelningsprincipen? Personer i glesbygden verkar bli utan ekonomiskt stöd. Många kör med gamla, dåliga bilar och de behöver bättre fordon där de bor, många långt bort i Lappland. Glöm dem inte!
Som brukligt avslutades själva årsmötet med ett seminarium av hög klass: Demokrati 1918.
Föredragshållare var professor emeritus Vesa Vares med rubriken ”Monarki eller Republik” och pol.dr. Seppo Hentilä ”Riksdagen 1918”.
Vesa Vares : Nu för tiden är republiken en självklarhet, men var dess vinst självklar? Vilka var alternativen och hur realistiska var de? Det handlade om en kristid i Finland och det behövdes gynnsamma omständigheter när man skall göra reformer. Monarkisterna: hotet från Ryssland, Tysklands stöd för självständighet. Världskrigets situation – lönar sig att vara så nära Tyskland som möjligt för att rädda Östra Karelen. Man kan fråga sig om republikerna i Latinamerika är mer civiliserade än länder som Tyskland, Sverige eller England. Regeringsformen från 1772 hade inte förändrats. Det var ett vanligt statsskick i Europa. Man förklarade att monarkin skulle fortsätta Finlands långa linje när det gäller maktdelning och det motsvarade de säkerhetsplitiska behoven.
Republikanerna: Ville ha folkvälde och hade krav på folkomröstning. Monarkin är bara egenmakt, republiken är mera reformvänlig. Riksdagen är folkväldets räddare, inte en fara. Det var svårt med juridiken, regeringsformen var som förut. Socialdemokraterna stod vid sidan. Med rösterna 100-88 vann republikanerna över Mannerheim på sin sida, som ganska klart var en monarkist.
Senare ogiltigförklarades beslutet om republik, men det fick ingen majoritet och läget var låst. I augusti 1918 blev det val av monarki, med enkel majoritet enligt 1772 års regeringsform. Den 9 oktober 1918 valdes kungen.
Kungen fick: verkställande makt, sköta utrikespolitiken, vara överbefälhavare, rätt att börja försvarskrig utan fråga riksdagen. Vetorätt vad gäller grundlagen, rätt att uppskjuta vanliga lagar.
Hösten 1918 började monarkisterna att mjuka upp kungens rättigheter, men kungen hade fortfarande möjligheter att bromsa lagar. Riksdagen diskuterade inte namn, det var klart med Friedrich Karl (Vänö 1). Kungens ankomst var planerad i detalj och kröning skulle ske i Åbo domkyrka.
Var Rüdiger Graf von der Goltz den verklige ledaren i Finland? Har var fördelningschef i tyska armén och intervenerade framgångsrikt i Finland mot Ryssland i krigets slutskede. Fredsavtalet undertecknades den 7 mars 1918. Tyskland var den stora förebilden: Luthers och Hegels land. Det fanns inte ett totalt oberoende. Juho Kusti Paasikivi ansåg att man hade att tacka tyskarna för allt, friheten och självständigheten. Ryssland kommer att anfalla lika säkert som att sommaren och hösten kommer sade han.
Den nyvalde kungen uppsköt sitt svar på valet av honom som kung. Den första december 1918 befriades han från kungatiteln. Till slut fanns det inget stöd för monarkin .Flera ledande monarkier förvann vid krigets slut i Europa.
Den 1 juli 1819 undertecknades den nya regeringsformen. Då och då har det funnits förespråkare för monarki i Finland men utan att vinna riktig anklang.
Pol.dr. Seppo Hentilä: Riksdagen 1918.
I den första riksdagen var endast 84 riksdagsledamöter närvarande av 111. Det var krig och svåra omständigheter. Den hade mycket makt, i varje fall mera makt än någon annan riksdag. Lagarna stiftades och trädde i kraft. Seppo Hentilä behandlade speciellt två saker. Riksdagen, som valdes 1917 och den bristfälliga legitimiteten på grund av antalet frånvarande ledamöter. Under åren dog 35 av 463 ledamöter. ”7 på den röda sidan och 8 på den vita. Riksrätten dömde 10 till döden, men domen omvandlades till livstids fängelse. När så många ”omkom” kan man undra varför man inte kallade in suppleanter. En del av dessa var också döda, en del visste man inte var de fanns och en del var åtalade i riksrätten.
Varför höll man inte ett nytt val eftersom riksdagen inte var fulltalig? Det fanns ett speciellt förhållande mellan tyskarna och det socialdemokratiska partiet.
Den decimerade riksdagen gjorde flera viktiga reformer: rösträttålder 24 år, rösträtten berodde på skatteförmåga. Arbetsgivare fick hålla de som var över 18 år i högst 48 timmar per månad.
Man stiftade kommunallagarna och lagen om 8 timmars arbetsdag, fast den trädde i kraft senare.
När Gustaf Mannerheim beordrade nytt val den 1 och 3 mars 1919 borde riksdagen ha upphört men de borgerliga partierna beslöt att fortsätta riksdagens arbete. Väinö Tanner kändsocialdemokrat ansåg att de beslut riksdagen gjorde efter detta var olagliga. Flera rättslärda stödde denna tanke.
På en fråga om tanken på förening med Sverige fanns med i diskussionerna, svarade han att de fanns men det ledde inte någonstans. Men om det hade skett så hade vi haft ”Ett sjuhelvetes ishockey lag”, vilket väckte stor munterhet!
Som avslutning på de finska veteranernas årsmöte bjöds alla de närvarande på en mycket trevlig och riklig byffé med välkomsttal av riksdagens talman Paula Risikko, samlingspartiet.
Tack för att jag fick representera veteranföreningen.