GÃ¥ tillbaka till Arkiv


Finska Veteranföreningens årsmöte 2011

Rapport från mitt besök vid den finska veteranföreningens årsmöte i Villmanstrand 2011-06-08.

Efter två timmars tågresa och en utsökt lunch började förhandlingarna.  Ett 60-tal veteraner deltog i mötet.  Förutom Sverige var Norge representerat.  För de nordiska gästernas räkning höll jag ett kort hälsningsanförande, där jag också kommenterade det politiska läget i Finland.  Regeringsförhandlingarna pågick som bäst och spänningen var stor bland deltagarna.  Skulle man den här gången lyckas bilda en ”regnbågskoalition” eller inte?  En annan fråga som diskuterade flitigt var svenska språket ställning i den finska skolan och sannfinländarnas inflytande i riksdagen. 

Under förhandlingarna talades enbart finska och någon tolk fanns inte.  Den enda frågan på dagordningen som tycktes skapa debatt var styrelsens förslag till höjning av medlemsavgiften i föreningen från 10 till 20 Euro.  Förslaget klubbades igenom med knapp majoritet.

Efter årsmötesförhandlingarna fick vi information om situationen i Karelen, även den på finska.  Så vitt jag kunde förstå har invandringen från Ryssland ökat markant under senare år, vilket bl.a. lett till att den invandrade ryska befolkningen nu vill starta egna skolor där undervisningen enbart ska ske på ryska.  Förslaget har behandlats av utbildningsdepartementet som hittills avslagit begäran. 

Karelen är ekonomiskt mycket beroende av den tax-fria gränshandel som omsätter drygt 200 miljoner Euro per år.  Den ger också ett stort antal arbetstillfällen. I Karelen vill man nu ge det ryska språket betydligt större tyngd i undervisningen på bekostnad av kunskaperna i svenska.  Parallellt med viljan till att förbättra och öka förbindelserna med Ryssland lever det gamla ”rysshatet” fortfarande kvar.  400000 människor förlorade sina hem efter kriget och riksdagen behandlar nu en enskild, socialdemokratisk motion som i lag vill förbjuda ryska medborgare att köpa fastigheter i Finland.

Efter det att årsmötet var slut fick vi välja utflyktsmål.  Jag valde att besöka Lappeenrannan Teknillinen Yliopisto (LUT).  LUT är ett ”grönt” universitet med fem huvudinriktningar

1.       Energianvändning och energieffektivitet.

2.       Vatten och processer med vatten (målet är att minska vattenanvändningen i industrin)

3.       Kärnkraft (materielteknik, strålningssäkerhet och avfallshantering i samarbete med främst Japan, Ryssland och USA)

4.       Strategisk ledarutbildning för den teknologiska sektorn.

5.       Omvärldskunskap, särskilt med inriktning mot Ryssland (målet är att öka samarbetet inom områden där finsk industri är stark)

Till universitetets kurser tas 900 studenter in varje år.  I år kommer studenterna från 45 olika nationer, merparten dock från Ryssland.   Undervisningen bedrivs på engelska. För att bli diplomingenjör krävs minst fem års studier, vilket betyder att det totala antalet studenter bör vara mellan 5000 och 6000.

Man bedriver på LUT ett intensivt studentutbyte med S:t Petersburg.  50 % av studierna är förlagda till Finland, den andra delen till S:t Petersburg.

Vi besökte också en modell av en hypermodern kärnreaktor.

Till universitet som är statligt finansierat finns också 24 stora företag knutna som medlemmar och sponsorer.  Tillsammans bedriver man tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom LUT:s specialområden.

Varje år genomförs en gemensam fort- och vidareutbildning för forskare, myndigheter och företag med anknytning till kärnkraften.

Dagen avslutades med buffé i gamla rådhusets plenisal. 

Slutkommentar: Jag hade trevligt, fick goda vänner, lärde en hel del, åt gott och kände glädje och samhörighet.  

Britt-Marie Danestig

 

 

 

 

Tillbaks till Arkiv

Senast ändrad 2012-02-27