Gå tillbaka till Arkiv
F överbibliotekarien Margareta Brundin och 1:e arkivarie Jan Larsson fullföljer projektet med intervjuer. Bilden är tagen i Margareta Brundins tjänsterum i Riksdagen.
När vaknade det politiska intresset hos våra riksdagsledamöter? Hur såg vägen till riksdagen ut och hur fungerade det politiska arbetet? Vilka var arbetsvillkoren?
Riksdagsbiblioteket startade 1998 ett projekt med syfte att genom intervjuer ta vara på de erfarenheter som ledamöter fått genom sitt politiska engagemang. Det skedde på initiativ av förre riksdagsarkivarien Anders Norberg som fått idén genom sina kontakter med den finska riksdagen. Tillsammans med dåvarande överbibliotekarie Margareta Brundin intervjuade Anders Norberg ett antal äldre, avgångna riksdagsledamöter. Intervjuerna baserades på enhetliga frågelistor och genomfördes i huvudsak i de före detta ledamöternas hem. Intervjuerna bandades och har därefter skrivits rent. Den intervjuade har sedan fått läsa igenom intervjun och godkänna den. Intervjuerna arkiveras i riksdagens arkiv. Nyttjanderätten regleras genom avtal som undertecknats av båda parter. Projektet övergick två år senare i en löpande verksamhet efter ett beslut i förvaltningsstyrelsen.
I anslutning till projektet genomfördes även ett antal intervjuer med kvinnliga tidigare riksdagsledamöter. En del av dessa intervjuer har gjorts av fil.dr. Camilla Norrbin som underlag för hennes doktorsavhandling. Undersökningen gällde i första hand kvinnliga riksdagsledamöter som var verksamma även före enkammarriksdagens införande 1971.
Riksdagsarkivarien Anders Norberg avled hastigt i september år 2003 och projektet avstannade då tillfälligt för en tid. Sommaren 2004 fick chefredaktör Barbro Björkhem, riksdagen, i uppdrag att fortsätta arbetet i samarbete med Margareta Brundin. Björkhem genomförde under 2004 – 2005 ett antal intervjuer. Liksom de tidigare intervjuerna har dessa bandats och skrivits ut. Dessutom finns de i en särskild version, där texten med lätt hand sammanfattats och redigerats i syfte att göra dem mer lättillgängliga. Denna version har godkänts av den intervjuade för tryckning.
Under 2007-2008 har redaktör Eva Rosengren genomfört ett femtontal intervjuer. Från och med år 2009 kommer förste arkivarie Jan Larsson att driva verksamheten vidare, och han ser fram emot att arbeta tillsammans med veteranföreningen i riksdagen.
Ursprungligen finsk idé
Idén till att mer systematiskt intervjua äldre ledamöter om deras politiska liv kom ursprungligen från Finland. Där började man redan 1988 skapa ett band- och textarkiv med uppteckningar av veteranriksdagsmännens minnen, avsett att vara ett källmaterial för forskning.
I Finland har intervjuerna med riksdagsledamöter främst varit ett sätt att få fram ytterligare källmaterial vid sidan om det skriftliga, dvs. riksdagshandlingar, litteratur och arkivsamlingar m.m. Syftet med arbetet har enligt Finlands riksdagsbibliotek varit att ”få fram det mångdimensionella i riksdagsmannarollen och de individuella skillnaderna mellan ledamöterna när det gäller hur de betonar olika aspekter i rollen”.
Intervjuerna är gjorda av forskare och för forskare. Rättigheterna att använda materialet är mycket begränsade och i princip tillåts endast högt meriterade forskare, mestadels professorer, att få tillgång till materialet efter en särskild ansökan hos det sakkunniga råd som tillsatts av Finska Historiska Samfundet, och efter beslut av biblioteksdirektören. Arbetet leds av en projektgrupp bestående främst av sakkunniga forskare, utsedda av Finska Historiska Samfundet. Men även några veteranriksdagsmän ingår i gruppen.
Muntlig historia som forskningsmetod
Även i andra länder har man genomfört intervjuer med avgångna ledamöter. Inom historieforskningen brukar det kallas muntlig historia (Oral history). Detta är en metod där man genom intervjuer med vanliga människor inom olika miljöer och yrkesgrupper får fram underlag för beskrivningar och analyser som man inte kan göra på grundval av befintligt skriftligt material. Man skapar därför ett nytt källmaterial genom intervjuundersökningar.
De källkritiska problemen vid denna forskningsmetod är givetvis större än i fråga om skriftliga källor. Minnet kan vara selektivt, det kan finnas en efterklokhet eller en tendens att förklara allt till det bästa. Det förutsätts dock att intervjuaren förbereder sig genom att grundligt bekanta sig med det skriftliga material som finns att tillgå.
Politikerintervjuer i andra länder
Ungefär samtidigt som den finska riksdagen startade sin verksamhet började även Parliament Library i Australien intervjua sina ledamöter.
Annars är Columbia University Oral History samlingar den mest kända och omfattande kollektionen i världen av politikerintervjuer. Dessutom genomför University of Virginia intervjuer med medarbetare i Vita huset, som en del av sitt forskningsprojekt ”Presidential oral history”. Intervjuerna är väl förberedda med omfattande research kring den person som ska intervjuas. Dessa sägs vara föranledda av att den ledande förvaltningen inte längre för skriftliga anteckningar på det sätt man gjorde förr.
Det svenska intervjuprojektet
I Sveriges riksdag hade man när intervjuprojektet startade 1998 inte en så uttalad forskningsinriktning. Syftet var i stället att dokumentera riksdagens historia och ge en bild av vilka villkor som rådde för ledamöter under i första hand tvåkammartiden. Intervjuerna formades utifrån ett frågeformulär.
Projektet hade förberetts genom att göra provintervjuer med de ledamöter som ingått i den s.k. Biografikommittén, dvs. ledamöter som tillsammans med forskare i riksdagens arkiv färdigställde verken Tvåkammarriksdagen 1867 – 1970 och Enkammarriksdagen 1971 – 1993/94.
Intervjuerna har genomförts av tjänstemän i riksdagen samt av doktorander från svenska universitet.
Banden och utskrifterna förvaras i Riksdagens Arkiv. Möjligheterna att ta del av utskrifterna är reglerade enligt avtal mellan riksdagens arkiv och respektive ledamot. För närvarande har ett sextiotal intervjuer genomförts.
Tillbaks till Arkiv
Senast ändrad 2010-05-07